Bråken om bordet

När barnen var små satt två av flickorna på varsin sida av hörnsoffan. Där satt dom och tittade på barnprogram och ibland fick dom dricka varm choklad och smörgåsar på kvällen . Vi hade fredagsmys med chips eller popcorn och tittade på något familjeprogram kanske fångarna på fortet eller något annat. Under alla dessa kvällar framför tv.n bråkade flickorna om vardagsrumsbordet. Dom drog det till sig på sin sida av soffan, hit och dit, hit och dit. Dom skrek och drog i bordet när grälen blev värre och värre om bordet sa jag åt dom först lugnt och pedagogiskt sedan lite skarpare. Men bordet åkte hit och dit, flickorna skrek och grälade vems bordet tillhörde. Kväll efter kväll, vecka efter vecka och jag sa åt dom samtidigt som mitt tålamod om bordet minskade jag började lugnt sagt bli förbannnad på deras gräl. Men dom lyssnade inte alls på mig när jag sa till utan fortsatte dra bordet hit och dit. 

En kväll fick jag nog. Jag var i köket och diskade när deras gräl om bordet började. Jag retade upp mig själv på bordet och kände hur ilskan hotade att ta överhand. Ansiktet blev säkert rött som i serietidningarna när jag med blöta händer ilsket gick till vardagsrummet. 

Bordet var ett avlångt gediget träbord som var mörkt brun betsat, tungt som bara den.

Jag styltade fram och grep tag i bordet, det var så tungt att jag knappt kunde lyfta det. Men jag var så arg på bråken om bordet så jag vände det på långsidan och lyfte och släpade ner bordet till källaren. Efteråt var jag så nöjd när jag tog hissen upp igen. Svettig men glad kom jag in i vardagsrummet. Flickorna satt helt tysta  och tittade på mig. 

Dagarna gick utan vardagsrumsbord och grälen var som bortblåsta jag var så nöjd och glad. Jag saknade inte alls bordet vi satt i köket med kvällschokladen och smörgåsar i stället och fick lite kvalitetstid. 

En kväll några veckor senare när jag var i köket och lagade mat kom flickorna in i köket, hand  i hand. 

- Snälla mamma sa dom , kan vi inte få vardagsrumsbordet tillbaka? Vi lovar att inte bråka mer om det.

- Ja sa jag och tittade dom i ögonen, men då måste ni lova att inte dra i bordet eller bråka om det. 

- Vi lovar sa flickorna. 

Så blev det med vårat vardagsrumsbord och aldrig bråkade dom om bordet igen, dom satte sig bredvid varandra istället.